Det har nu gått femtio år sedan svensk TV (med premiär 5 juli 1972) visade en serie klassiska skräckfilmer – Dracula, Frankenstein, Varulven – som kom att skaka om en hel generation. Under några månader växte en hysteri fram bland landets skolbarn, och runt om i Sverige fick polisen rycka ut efter rapporter om mumier och varulvar som drog runt på gator och torg. Denna bok berättar hela historien om skräcksommaren 1972, och skildrar seriens långsiktiga effekter på de barn som i vuxen ålder blev serietecknare, filmkritiker och författare. Den tar också upp frågan om barn och skräck i senare sammanhang, från videovåldsdebatten på 1980-talet fram till i dag.
I Stupidobiblioteket samlas texter om de okända och bortglömda delarna ur nöjeshistorien. Kärleksfulla porträtt av udda och excentriska artister, och skildringar av en äldre tids populärkultur, som idag kan framstå som besynnerlig och apart. Texterna är nostalgiska återblickar, fulla av överraskande anekdoter, men sätter också in företeelserna i sina historiska sammanhang. Texterna har tidigare publicerats i ”Vårt kära strunt” (2012) och ”Saxofonisten och kommissarien” (2017).