För första gången på svenska, i översättning av Martin Lagerholm, kommer nu Irmgard Keuns klassiker Barn utan land. Romanen handlar om Kully, en tioårig flicka som tillsammans med sina föräldrar lever i exil och reser runt i Europa under 1930-talet. Hennes far är författare och har lämnat Nazityskland för att undkomma förföljelse. Den lilla familjen lever ett osäkert liv, ständigt på flykt från land till land, och deras ekonomiska situation är svår. Pappan är ofta frånvarande medan mamman förtvivlat försöker hålla ihop världen för Kully. Historien berättas genom Kullys ögon, vilket ger en kontrast till den politiska oron och de vuxnas svårigheter. I en skarp och känslig, men samtidigt okonstlad och naiv berättarstil utforskar romanen teman som rotlöshet, barndom i kris, hur exilen påverkar individens identitet och ger en djup inblick i emigranters situation i Europa.

Barn utan land (Kind aller länder) gavs ut i Amsterdam första gången 1938. Irmgard Keun var redan en bästsäljande författare när hennes böcker förbjöds i Tyskland. Hon gick i exil i Oostende, där hon bland annat skrev Barn utan land.

IRMGARD KEUN född 1905 i Berlin, död 1982 i Köln, var en tysk författare och journalist med anknytning till den litterära expressionismen. Hon debuterade 1931 med romanen Gilgi-eine som även filmatiserades. 1933 förbjöds hon av det kulturpolitiska organet Reichskulturkammer att publicera sina böcker och 1936 emigrerade hon till Belgien och senare Nederländerna. 1940 återvände hon illegalt till Tyskland och efter 1945 arbetade hon som journalist. Hennes böcker glömdes bort men återupptäcktes på 1970-talet.